Så olika men ändå så lika

Här är två representanter för barnstadiet. Ett föl och en gässling. Till utseendet är dom olika, en tillhör däggdjuren med deras egenskaper som päls, fyrbent, tänder mm, den andra tillhör fåglarnas värld med fjädrar, näbb, tvåbent, vingar mm. 

 Trots olikheterna finns det många likheter. Båda har sitt ursprung hos kräldjuren, däggdjuren är äldre än fåglarna och utvecklades under Trias. Denna anfader fanns i djurgruppen med det vetenskapliga namnet Cynodontia. De flesta medlemmar av Cynodontia föll offer för perm-trias-utdöendet där 70 procent av de landlevande ryggradsdjuren och många landlevande växter försvann från jorden. Den dominerande djurgruppen på jorden blev sedan härskarödlorna som senare utvecklades till dinosaurier, krokodiler, fåglar och andra djurgrupper. Efter en tid fanns av Cynodontia bara små nattaktiva arter kvar som främst hade insekter som föda. 

 Forskningen har visat att fåglarna utvecklades från små och mellanstora dinosaurier för ca. 100 miljoner år sedan kallade Coelurosaurier. Det finns ett antal bevis som stöder denna hypotes; flera likheter i skelettets morfologi, fossil av dinosaurier med fjädrar, ekologiska likheter och likheter i proteinsekvensen. Föreställningen att dinosaurier och fåglar är nära besläktade har varit den ledande teorin sedan John Ostrom beskrev den fågelliknande dinosaurien Deinonychus. Teorin har fått mer bäring genom upptäckten av befjädrade dinosaurier under 1990-talet och framåt. Det finns forskare som ifrågasätter att dinosaurierna är förfäder till fåglarna, och anser istället att fåglar härstammar från någon annan grupp med Archosaurier.

 Båda har samma skelettkonstruktion trots olika utseende där ryggraden är en av likheterna, båda livnär sig på växter och bildar flockar. Båda tar hand om sina ungar och beskyddande föräldrar. Båda är varmblodiga. Båda har lekfull barndom och båda har samma behov. Detta visar hur evolutionen kan utvecklas parallellt och hur djur anpassar sig till miljön och deras livegenskaper anpassas till djurets tillvaro.

Visent- Europas största landlevande djur

Människan har i alla tider fascinerats av visenten, som är ett av de vanligaste motiven på europeiska grottmålningar.

Även romarna fascinerades av det gigantiska djuret och använde gärna visenttjurar i sina Gladiatorkamper.

Medan gigantiska djur som mammut och ullhårig noshörning dog ut under den senaste istiden, överlevde visenten. Men den var ett eftertraktat byte på grund av sin päls och sin höga vikt, den kan väga upp mot ett ton.

Visenten fanns i Sverige under bronsåldern då klimatet var varmare än idag. I modern tid har den funnits i östra och mellersta Europa, men utrotades strax efter 1:a världskriget. Tack vare ett antal djur i fångenskap, där flera fanns på Skansen, kunde arten räddas i sista stund. Redan 1929 släpptes de första visenterna ut i Polen.

Visenten är ett flockdjur som trivs i de äkta lövskogarna. De rör sig oftast lugnt och sävligt när de går och söker föda. De är dock mycket snabba djur. De kan vända på en liten yta och springer lätt i en hastighet av 50 km i timmen. De kan hoppa över ett tre meter brett dike eller ett  två meter högt stängsel från stillastående.

Visenttjuren har i alla tider symboliserat styrka, manlighet och kraft. En fullvuxen visenttjur väger mellan 440-920 kg. Karakteristiskt för tjurarna är den mörkbruna pälsen, ett kraftigt bogparti, ryggpuckel, tovig man samt kort brett huvud med korta horn, pannlugg och hakskägg.

Trots tjurarnas manliga rykte så är det en äldre ko med kalv som är ledare av visentflocken

Nicke Grozdanovski