Djuren har nu i stora hela fått sina små och där har djuren mycket gemensamt med att fostra och ta hand om sina ungar. Här är det ingen skillnad på växt och köttätare.
Kräldjur och groddjur har en annan strategi när dom
lägger sina ägg. Groddjuren är beroende av vattnet för sin förökning och i dom
allra flesta fall med några undantag så måste äggen och ynglen klara sig själva
efter befruktningen. Groddjurens
uppväxt sker genom metamorfos. Ynglen ser inte ut som grodor utan en
förvandling sker i takt med uppväxten likt många insekter. Hos groddjuren
saknas endast puppstadiet. Grodynglen har gälar och äggen är mjuka och fuktiga
i sig och tål inte att bli uttorkade. Groddjur har två olika blodomlopp
beroende på vilket stadium i livet det är i. Ett yngelsteg och ett vuxensteg.
Skillnaderna är tydliga, ynglens blodomlopp påminner till stora delar om det
fiskar har. Två kammare pumpar blod genom hjärtat och gälarna där de blir
syresatta. Sedan transporteras blodet runt kroppen och tillbaka till hjärtat i
ett slag. I vuxenlivet förlorar groddjuren sina gälar och börjar utveckla
lungor. De har ett hjärta som består av två hjärtkammare och två artärer. När hjärtkammaren
pumpar det ej syresatta blodet genom lungartären till lungorna. Fortsatt
interaktion mellan lungorna och blodet gör att det sedan pumpar syresatt blod
genom hela kroppen. Mixande av två blodvätskor minimeras av anatomin av de
olika kammarna
Kräldjuren har ungefär samma strategi när det gäller
uppfostran som groddjuren. Men Kräldjuren har gått framåt i evolutionen och är
inte beroende av att lägga sina ägg i vatten. Äggen har ett hårt skal där
embryot utvecklas i. Det finns också
visa ormarter som t o m föder levande ungar.
Alla fåglar lägger ägg och dom allra flesta tar hand om
sina ungar, undantag finns b la gökar som lägger sina ägg i en värdfågels bo
och låter värdfågelns föräldrar mata den. Gökungen kläcks först och knuffar
bort värdfågelns egna ägg så att endast gökungen är kvar. Dom som tar hand om
ungarna har olika strategier, från att föräldrarna ensam matar och fostrar sina
ungar till dom fåglar som lever tillsammans i stora kolonier. Dock är det även
där endast föräldrarna som matar sina egna ungar.
Däggdjuren föder i dom allra flesta fall levande ungar
dvs ungarna utvecklas i honans kropp. Näbbdjur i Australien och myrpiggsvinet
är dom enda däggdjuren som lägger ägg. Att kloakdjur lägger ägg upptäcktes
först på 1880-talet av Haacke och Caldwell. Ägget är ungefär 15 millimeter
stort, och har samma inre uppbyggnad som fåglarnas och kräldjurens ägg.
Kroppens temperatur växlar mellan de olika kroppsdelarna. Myrpiggsvinet har en
genomsnittlig kroppstemperatur av 28 °C, men i pungen är temperaturen 35 °C.
Under vintervilan stiger kroppstemperaturen bara lite över luftens temperatur.
Av kloakdjur finns idag bara två familjer, som lever i Australien, Tasmanien
och Nya Guinea. Tre släkten och fem arter: Familjen Ornithorhynchidae, med en
enda art Näbbdjuret (Ornithorhynchus anatinus). Familjen Tachyglossidae,
myrpiggsvin med två släkten: kortnäbbiga myrpiggsvin (Tachyglossus) med en art,
och långnäbbiga myrpiggsvin (Zaglossus) med tre arter.
För moderkaksdjuren som är dom däggdjur som föder sina
ungar har ungarnas utveckling nåt olika långt. Från Pungdjuren som föder nästan
ett outvecklad foster till t ex
hovdjuren som föder näst intill färdiga individer. Ett föl eller kalv kan stå
på egna ben kort efter födseln. Hur länge dräktigheten varar och antalet
nyfödda ungar beror på artens levnadssätt. Hos arter med ungar som kort efter
födelsen kan gå eller simma (till exempel partåiga hovdjur och valar) varar
dräktigheten lång tid och honan föder bara en eller två ungar. Hos arter vars
ungar inte är fullt utvecklade (till exempel rovdjur och gnagare) varar
dräktigheten kortare tid och honan föder flera ungar åt gången. Så varar
dräktigheten hos några arter av hamstrar bara 16 dagar och hos den afrikanska
elefanten upp till 25 månader. Här finns även undantag, som till exempel
människan.
Skillnad mot övriga djurgrupper så diar däggdjursungar i
början av sitt levnad. Digivningen är mycket viktig för ungarna och för honan.
Ungen får på ett enkelt sätt en fett- och näringsrik föda, så att den snabbt
kan växa, men å andra sidan är ungen beroende av närheten till sin mor. Ammor,
alltså honor som ger di åt ungar av andra honor, finns bara hos få arter, bland
annat lejon. I de flesta fall resulterar digivningen även i en intensiv
omvårdnad av ungarna och i starka relationer mellan ungar och modern. För honor
betyder digivningen att de måste investera mycket tid och energi i ungarnas
uppfostran.